Devri

paelon

paelon

f. –où (cuisine)

(1) Poêle.

(1499) Ca 151b. Palon alias palazon. g. peillete.

(1659) SCger 87a. poelon ou paele, tr. «baelon hoarn.» ●162a. paëlon, tr. «poile.» ●(c.1718) CHal.ms i. amelette tr. «üieu frittet, fricasset, lacait ar er bäelon, ar er bäeron.» ●(1732) GReg 734a. Poële à manche, tr. «Paëlonn. p. paëlonnou. Van[netois] paëlon. pairon. paron. pp. ëu.» ●(1744) L'Arm 292a. Poesle, à frire, tr. «Pœron.. neu. f.»

(1876) TDE.BF 491b. Paelon, paeron, s. f. V[annetais], tr. «Poêle à frire ; pl. eu

(1907) DIHU 24/402. me mam e laké hé falon ar en tan. Uieu pe hrampoéh e vezé fritet. ●(1910-15) CTPV I 33. Taped er belon ar en tañn, tr. «Mettez la poêle sur le feu.» ●(1926) FHAB Kerzu 462. e tôlas eun tamm [pesk] war ar belenn.

(2) Paelon lostek : poêle à frire.

(1932) BRTG 119. Disken e hrér er bèlon lostek ar en tan, hag aléj e hrér dehon ur frintadenn uieu. ●(1934) MAAZ 127. lakat e hrér er baelon lostek ar en tan.

►absol.

(1929) MKRN 88. ba'r baelonn dilostet.

(3) Crêpière.

(c.1897) GUN.dihu 147/332. Ag er bras, ér belig, é kemér ul lonsad, / Hé led ar er balon.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...